Jag vet att Calle Schulman har varit inne på detta förut och fått en del vettig feedback.

Vad fan är det för fel på 80- och 90-talister? Varför har de ingen vilja, uthållighet, inga ambitioner? Eller fel. Ambitioner finns det gott om. Man vill bli marknadschef eller direktör eller kändis. Men man vill inte uppoffra något för att nå sitt mål. Man förväntar sig helt enkelt att någon annan ska göra det skitjobbet. Praktikanten vill ha en assistent. Praktikanten vill ha en vettig lön och gärna tjänstebil och utgiftskonto också.

Jag och mina vänner har alla jobbat som små svin för nästan inga pengar. Vi har jobbat gratis, vi har gjort skitjobbet. Vi har befunnit oss längst ner i näringskedjan och gjort det som ingen annan vill göra.


Jag sympatiserar mycket med den Amerikanska drömmen, tanken att vem som helst med talang och vilja kan nå hur långt som helst.

Jag är uppriktigt oroad för vårt lands framtid, vår försörjning och vårt välstånd. Hur ska detta kunna fungera i framtiden? Om man ska jobba sig uppåt så måste man ju per definition börja nedifrån. Eller? Har jag missuppfattat något? Förklara för farbrorn!